The Life Of the Ring

Strunta i vad andra säger och umgås med dem du älskar, skrattar och kan dela dina hemligheter med, förlåt dem om de har svikit dig, för in the end kan ändå ingen ersätta dem. Vi är så olika, varierande nyanser, och vi somliga människor finns så mycket att älska. De må ha ljugit för dig, men av skäl som kanske är djupare än själva lögnen och att kunna förlåta är guld, att bränna broar för en småsak är aldrig värt det. Jag bryr mig inte om vad folk säger, för i mina ögon är ni perfekta. Vi är så olika, men vem vill betrakta en enfärgad tavla? Skönhet är skiftande, toner stiger, sjunker, vi lever och vi dör. Jag kanske inte har vågat stå för att jag tror på er, men det gör jag. I jakten på någon slags illusion om lycka och vad som kan betraktas som att vara någon kanske man glömmer vem man verkligen är och vilka man verkligen älskar. Likes on facebook won't make you happy, haha... 

Och jag kanske kommer vara hon ni glömmer bort. Men jag tänker vara hon som valde sin egen väg, följde sin egen dröm och försöka att inte falla tillbaka i sitt gamla längtande mönster efter något som kanske inte är menat för mig. Kanske har jag alltid känt mig annorlunda och inte delat era skratt, folk har sett mig som någon åt det med skumma hållet, och i viss mån kan man ändra den man är - men jag har valt att försöka bli en bättre människa, inte en mer omtyckt människa. Mitt mål har varit att jag ska känna mig stolt över mig själv och den jag är, vad jag gör för andra. Och jag är på väg ditt, det liv jag levt hittills och sett som min vardag har format mig som lera i handen, men leran har inte stelnat. För jag kan fortfarande förändra och göra mitt bästa. Att lyssna på andra människor och få dem att må bra gör får mig att känna mig fulländad, inte för att jag smiter från mina egna tankar utan eftersom att jag hjälper en människa som behöver mig. Det förlorar ingen av oss på.  

Jag försöker att inte döma, att se någonting värt att älska i alla, att se saker från nya perspektiv. Jag kanske låter som en fredsdrömmande hippie, men det är min vision och mitt val. Det lider ingen annan av. Jag kan förändra. Jag vågar sätta min tro till det. Jag är inte någon annan eller någon annans misstag, bara mig själv och mina egna. Jag kanske är hon som dansar runt i cirklar barfota på hemvägen i regnet, hon som sjunger högt när ingen hör och som dansar och drömmer sig bort till en annan tid när en lekfull vårvind lyfter de gamla höstlöven från marken i en spiral, men då är det mitt val likväl som dina val är dina. Jag tänker inte döma dig för dem. Ever since jag var en liten flicka har jag sprungit barfota i skogen och drömt mig bort till andra tidsåldrar vid middagen, den fråga jag fått mest under hela min uppväxt när jag återigen fastnat med blicken på något är "vad tänker du på?" Jag har alltid dagdrömt och längtat bort, det gör jag fortfarande när jag hör regndropparna trumma som små slag av lätta fingrar mot glasrutan. När daggen ligger kvar tidigt på morgonen och solen strömmar in i mitt gröna rum och får väggarna att bada i guldstänk. När mjuka snöflingor faller mot mitt blonda hår och det känns som om jag andas in en liten del av varje vacker stjärna i den kalla luften. Jag drömmer, jag kommer alltid drömma, och jag kommer aldrig vakna.  Ni är alla otroliga människor med drömmar, lev dem. Håll dem inte för hårt, då kommer de sippra mellan era fingrar som sandkorn. Mina ord kanske har berört dig, om du läst såhär långt, eller så anser du att jag har en skruv lös, men låt mig ha det då. Det gör dig väl ingenting?  Jag tänker spendera min tid med dem som är värd den, och jag tänker inte försöka vara någon jag inte är.

Man vet aldrig hur mycket tid man har.